torsdag 25 september 2008

Kung Neptun!

(Varning för väldigt långt blogginlägg, men jag försöker skriva som Franz Kafka, då jag läser hans bok "Processen" just nu :P Det är också väldigt mycket bilder, nio för att vara exakt.)

När en sjöman för första gången seglar över ekvatorn, måste man bli döpt. Detta för att göra Kung Neptun nöjd,och det vet vi alla, att om inte han blir nöjd, sänker han troligtvis skeppet. Det var i fredags, då jag och några vänner, helt ovetandes om vår närliggande frihetsberövning, blev fängslade. Handbojor och kedjor, och med gong -och tuta i öronen, blev vi ledda av en grupp poliser till en, för oss avsedd, cell. När vi kom dit satt där redan en person, och efter hand ramlade det in några till. Allt som tiden gick blev vi allt fler, och såsmåningom var där 8 personer närvarande. Sedan låste dom dörren... Ja där satt vi och våran enda räddning var en låda med kall dryck, avsedd att hålla oss sysselsatta i en timme eller så.

Under tiden som vi, i psykologiskt påfrestande syfte, skulle jag gissa, satt i det trånga rummet, hördes det med ödestigen stämma från en högtalare i taket olika meddelanden. Det var oftast information lydande Kung Neptuns framfärd och önskemål på skeppet. Plötsligt kunde vi på avstånd höra ett välbekant ljud nå våra öron. Det var åter en gång polisgruppen som varslade om deras framfart, med gong-gong och tuta i ett fruktansvärt väsen. En efter en blev vi utplockade från denna vår tilldelade cell, och påförda ögonbindel, som för att späda på våra redan nedbrutna psyken. En efter en försvann mina kamrater, och efer en ansenlig period av tid, var det min tur. Jag leddes genom en korridor, förblindad av bindeln, och bedövad av ljudet. Vi gick ut, och jag kunde höra applåder och skratt. Måhända var dessa skratt riktade mot, eller med mig, men jag reflekterade inte över detta, då jag hade viktigare saker att koncentrera mina tankar på.


Jag hade nämligen fått höra, av de andra på båten, att Kung Neptun ofta kräver ett offer i form av hår, från de som skola bli döpta. Detta bekymrade mig mycket, då jag värderar mitt hår, som jag lagt ner mycken tid och energi på i många år nu, mycket högt. Men tydligen är det första som sker, en undersökning av den fysiska hälsan på den snart döpte. Då doktorn sade: "Ahh, very nice body, only one thing" var min fysiska hälsa tydligen i ett stadium där jag behövde en vaccinering, men det var också det enda. Denna vaccinering som tilldelats mig, var inte särskilt behaglig, då den isade ända ner i svanskotan:


Efter denna mycket ovarsamma behandling, blev jag hänsynslöst förflyttad till nästa station. Åh, denna fasans station:


Jag bemöttes jag av benådning från den fasansfulle barberaren, och slapp på så vis undan att förlora min, för mig, dyrbara hårväxt. Efter som mina kunskaper om ekvatorn ansågs vara bristfälliga, blev jag förd till en mycket märklig trollkarl, som lät mig titta i en underlig kikare. Som jag uppfattade det, skulle jag i denna försöka se ekvatorn. Jag misslyckades, och fick då kolla i en ny kikare, där jag kunde se den mycket väl:


Jag kände mig nu mycket nöjd, både med bedriften att se ekvatorns linje, och med att få behålla mitt hår. Med hopp i sinnet begav jag mig till nästa stopp, i denna underliga ritual. Här var jag tvungen att kyssa Kung Neptuns drottnings fötter, vilket gav mig en stickande känsla på mina arma läppar. Efter detta tog sig Kung Neptun friheten att döpa mig i ett stort kar, fyllt med lättöl. Ett oerhört slöseri, om man skulle fråga mig, men det gör man ju inte:


Här eskorterar man mig ännu en gång, till mitt åtlöje, över däcket:


För att sedan få mig att hoppa i denna pool:


The end.

Haha, sådär! Vad tycker ni, kan jag skriva som Kafka? Lite iaf?

Det var i alla fall kul altihopa, och jag är framförallt väldigt glad över att jag klarade håret. Det hade verkligen vart traumatiskt att förlora det. Efter alltihopa ficka jag ett intyg, som bevisar att jag faktiskt är döpt. Detta intyg är viktigt att ha med sig, ifall man inte vill råka ut för samma sak ännu en gång, nästa färd över ekvatorn. Och det vill man ju inte ;P Mitt namn blev "TrachurusTrachurus" vilket tydligen betyder Taggmakrill på latin. Hmm...


Senare blev det grillfest, det var mycket trevligt. Till vänster där kan ni se Anders, i sin nya frisyr :P:


Och senare på kvällen blev det karaoke och allmänt trevligt. Men det berättade jag ju om i fredags.

Imorgon byter vi tid igen. Då blir det som hemma hos er.

Peys!

3 kommentarer:

Unni sa...

Va konstigt det låter, fast ändå lite kul : ) Vilken tur att du klarade håret speciellt den extra långa dreadlocksen (stavning?)!

Tor sa...

Ja det var verkligen tur. Hade vart mycket traumatiskt annars.

Unni sa...

Ja, eftersom du har sparat länge!