onsdag 19 november 2008

Ont om tid! Sammanfattning

Jag har så mycket att skriva om här på bloggen, men tyvärr har jag nästan inga tillfällen att göra det på. Jag har mycket för mig, och när jag väl kommer åt datorn, är det så mycket annat som måste göras. Så gäller det att man är på skrivarhumör också. Och snart kommer det bli ännu värre, när vi åker iväg med vanen.

Jag sover i ett fint rum, tillsammans med Oscar. Det hänger tavlor med nakna kvinnor på väggarna, och det är verkligen ett fint rum, om ni förstår vad jag menar? Men eftersom vi bor här, så är det inte så fint längre, haha. Kläder och prylar överallt, och två uppblåsbara madrasser. Min madrass ligger intill ett element, och en byrå, och jag är alltid lite nervös över att det finns stora giftiga spindlar under där någonstans, eftersom allt i Australien är stort och giftigt, eller hur?

Familjen består av Jackie, Martin, Will, Phoenie och Bessie.
Martin
jobbar som läkare, och tjänar antagligen mycket bra med pengar. Han gillar snabba bilar, precis som Oscar, och han har 2 porshar i garaget. En av dom är en racingbil som han tar till banan ibland, och kör runt runt.
Jackie
stannar hemma med Will, som är autistisk. Hon har alltid saker för sig, och är väldigt trevlig och hjälpsam. Hon fixar allt åt oss, typ mat, tvätt, jobb (!) osv.
Sonen Will är som sagt autistisk, 12 år och har mycket roliga saker för sig. Han gillar att klättra omkring utomhus och rymmer ofta över till grannens hus, eller ut på gatan. Alla fönster och dörrar är öåsta just därför.
Dottern Phoenie är kanske 10 år, och sportar mycket vad jag har förståt, och går i skolan förstås.
Bessie
är deras lilla pudel. Hon skällde på mig i en hel timme i sträck när vi träffades, och först nu, två veckor senare, har hon börjat acceptera mig. Hon har kissat i våra sängar några gånger, men jag gillar henne ändå.

Dom är alla så trevliga, och hjälper oss så mycket, och pengar vägrar dom ta emot, så jag vet inte riktigt vad jag kan göra för dom. Jag funderar för tillfället hårt på något jag kan ge dom, eller göra för dom, som tack för allt. Det är svårt.

Måste sova, får berätta mer någon annan dag. Peace

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Tor. Jag tycker att du ska ge dom ett av dina foto. Dom är helt underbara. Vi följer din blogg för dom är helt underbara. Ha det så gott på din resa. Häls Monica Stig Källen.(Linas mor å far)

Tor sa...

Haha, tack så mycket Monica och Stig. Jag skall nog ge dem något foto, men i julklapp i så fall :) Peace