torsdag 2 april 2009

Fallrapport:

Hälsningar till alla människor därute, ni som använder denna blogg som ett medium för information utsänd och författad av skaparen av bloggen, i detta faktiskt unika fall, Tor Falkenberg Gunberg, till dig.

Författrens aktiviteter under de gångna veckorna har givit uttryck för både intensiv livslust och energilös tristess, allt balanserat av den ärvda förmågan att distributera olika variteter av kemikalier i mitt organiska system, och på så vis framkalla känslor. Ett förslag på aktiviteter som har påverkat humöret hos individen ifråga positivt, de senste veckorna, följer:

*Läsandet av olika publicerade skrifter, klassificerade under facket "fiction". Författaren Kurt Vonnegut ger stor tillfredställelse för individens hunger efter nya sätt att se på livet som sådant, att läsa hans böcker är en uppmaning att bryta tanke- och beteende- mönster som påtvingats individen redan från tidigt stadie i det intelektuella livet. Även författaren Luke Rhinehart har fångat Tors hjärta, eller snarare, hjärna. Han är författare till boken "The Dice Man" eller "Tärningsspelaren", som introducerar läsaren för en helt revolutionerande ny gren inom ämnet psykoanalys. Likheten mellan de två olika författarna är att de båda spelar på meningslösheten med alltihopa, altså påståendet att det inte finns någon mening till livets existens. Detta finner Tor mycket intressant att studera, då han insett att det är denna slutsats hans tidigare tankar och moraliska funderingar, har resulterat i.

Ett exempel på negativa sideffekter, kommer här:

*Bristen på motivation att påbörja ännu en ny dag är något som individen har börjat uppleva på sistone. Individen själv har dragit slutsatsen att problemet kan beskrivas med ett välkänt och ofta i använt ordspråk: "Gräset är alltid grönare på andra sidan". Personens långa period av självständighet, ett visst ekonomisk oberoende och frihet, har framkallat något som nästan visar en machocistisk vilja att bli satt under press, övervinna utmaningar och kämpa mot nya mål. Semester har blivit vardag, vardag semester, och efter en längre period av frihet käner individen att den har blivit uttråkad, och måste "göra något med sitt liv". Detta "göra något med sitt liv" är en uppmaning som ofta kan vara svår att följa, då den uppenbarligen inte uppmanar till att göra bara "någonting" i betydelsen "vad som helst", utan betydelsen är "någonting vettigt". Denna uppmaning leder automatiskt in människans tankar på meningen med livet, vilket, som alltid, skapar problem. Det svar som samhället ger på denna fråga, känns för individen inte varken tillfredställande eller realistiskt.

I kampen mot tristess och moralisk kollaps, tar indeviden till olika verktyg. Det kan vara långa promenader i stadsmiljö med känsloframkallande musik i öronen, läsandet av skrifter som listats ovan, ofta i parkmiljö, diskuterandet av frågor och åsikter med varierande individer, eller till och med, plötsliga attacker av att simulera författare, och skriva om sig själv i tredje person.

Jag fastställer härmed att individen inte har något svar på vad som är meningen med livet, och allt pekar mot att han aldrig kommer göra det heller, och behöver därför även i fortsättningen observeras av en observatör, som kan dra slutsatser, skriva rapporter, göra antaganden och gissningar, till ingen som helst nytta...

"Allt är bara snor ändå" Citat från Tors kompis Oscar Edwards

Inga kommentarer: